Vem?

Vet jag vem jag är eller tror jag att jag är en speciell person med mina egenskaper som jag tror jag står för och är..

Jag kan känna att jag kan på ett sätt släppa HONOM men ändå inte.

Nått hände i mig samtidigt som någon sorts rädsla även föddes hos mig..

Vet inte var jag ska ta vägen riktigt, kanske det är det här som känns att vara splittrad?

Jag känner mig nog splittrad, obalanserad och ensam..

Jag vill hitta rätt, hitta mig själv och hitta den eviga kärleken.

Även om jag accepterar att det tar tid så kan jag på ett annat sätt inte acceptera det,tyvärr.

Jag ska i veckan när jag inte har barnen försöka att landa på många sätt.

Genom att stanna upp och fundera på vad,var jag vill och vem jag vill vara.

Ingen enkel uppgift men ska verkligen försöka.

Jag vill inte sakna någon överhuvudtaget utan känna tillfredställelse med mig själv.

Jag har varit med barnen till min cancersjuka mamma idag och det känns skönt att se i hennes ögon och se att hon är på väg..

Det tar mkt kraft att ha en svårt sjuk nära anhörig.

När jag i princip bara kan ge kärlek och närvaro men ingen hjälp.

Skriver mer sen

NamasteCecilia<3

Nu är det den dagen jag INTE längtat efter...dagen före jag börjar jobba...

Ta tjuren vid hornen heter det ju så nu gäller det!

Positivt är ju att få en riktig lön iaf!

Jag kommer att ha så svårt att stiga upp bara...

Men jag ska göra mitt allra bästa!

Skrev i min röda bok igår och det var en befriande känsla faktiskt.

Idag ska jag städa,tvätta,gå på promenad och på utvecklingsamtal på dagis.

Jag saknar inte honom men jag saknar smsen som var fina och mysiga,känns lite tomt utan dem men jag kämpar ju på iaf.

Jag tror jag kommer att lyckas att peppa upp mig inför jobbet imorgon,hoppas jag iaf=)

Jag tror att jag behövs på jobbet nu och är saknad.

Vet med säkerhet att jag är det av 4 stycken iaf=)

Jag har en låt som blivit min mantra låt som boostar mig:

Jag tror att allt har sin egen mening på nått sätt.

Meningen att jag skulle träffa killen som jag träffade 3ggr var nog meningen också tyvärr.

Att jag skulle lära mig att det yttre är en liten del av ett förhållande.

Det viktigaste är ju egenskaperna men självklart så måsta jag ju attraheras av det yttre med, en kombination men det inre är ju viktigast trots allt.

Jag ska lägga mig och skriva i min nya bok och erövra min egen kärlek.

Jag vet att jag får ta en dag i taget för att skapa min egen trygghet.

NamasteCecilia<3

Hej igen

Nu har jag gått en promenad till stan, fikat med en vän och gjort ärenden.

Jag köpte en ny vinterjacka och örhängen,en tröja och skor till barnen.

Så nu har jag boostat med lite energi iaf.

Ska göra Sik och potatis till middag och sen iväg på behandling.

Tror jag ska gå en kvällspromenad också, behövs att rensa tankarna lite.

Jag köpte en liten röd bok idag, min väg till att evrövra min egen kärlek heter den...

Och de gamla ska jag bränna upp!

Så jag boostar lite i taget nu!

Känns bättre nu faktiskt.

Ska som sagt bara skriva positiva saker i den!

Jag ska hitta tryggheten i mig själv nu och för all framtid.

Skriver kanske ikväll igen

NamasteCecilia

Nu är jag fri,tror jag iaf.

Jag kunde inte hålla mig utan skickade ett sms igår kl 20.29 och berättade hur mkt ett avslut betydde för mig.

Att jag förlorat så många utan att få chansen att förklara och säga adjö, vilket känns hårt och satt sina djupa spår.

Jag har inte fått något svar, vilket jag egentligen inte förväntade mig heller.

Trodde att jag skulle få ett elekt tillbaka eller att han inte skulle svara.

Jag skickade iväg ett i morse och sa förlåt,adjö och hoppas du inte är arg på mig.

Så nu är han borta, kanske inte helt i tankarna men snart.

Jag tog sovmorgon idag och har just ätit lunch och ska gå en promenad in till stan och fixa lite ärenden.

Lite luft behöver jag nog.

Jag fick ett sms inatt av en kille jag träffade för ett år sedan.

Han tillägnade oss en låt : Av ingens frö av Lars Winnerbäck och jag blev så glad att han skänkde mig tanken,smset och tillägnade oss den låten.

Den killen betydde så otroligt mkt för mig och gav mig så mkt kärlek,glädje och trygghet men jag blev aldrig förälskad, tyvärr.

Som sagt det är "fel killar" jag faller för, de som kanske passar in i min drömbild lämnar jag åt sidan.

Medveten om det men jag fattar inte vad som händer med mig vid det tillfället, nått i mitt undermedvetna måste ju säga åt mig att jag inte är värd en fin kille.

Han var iaf en otroligt fin människa som jag saknar mkt men lärt mig att han inte finns i mitt liv just nu.

Jag ska skapa den här dagen, göra saker som ger mig energi.

Jag har den blogg som min dagbok just nu och jag hoppas den ska hjälpa mig.

Har mkt logg böcker,dagböcker m.m som jag skrivit mest positivt men även negativa saker som kommit till mig men har bestämt att allt positivt får finnas i böckerna och det negativa får hamna här.

För att då kan jag boosta mig i böckerna och landa.

Nu ska jag iväg på stan

Love NamasteCecilia<3

Samma dag fortfarande samma möjligheter..jo så sant som det är sagt.

Fortfarande inte kontaktat honom och är stolt för att det är sååå nära!

Men jag har klarat hela dagen hittills..

Jag har bestämt mig för attackfasen nu på många områden..

Orkar inte med att kämpa mot mina tankar längre..det tar så mkt energi att tänka på honom hela tiden och jag vet inte varför jag gör det egentligen, efter allt han sagt om mig.

Det är ju egentligen inte honom jag vill ha utan en kärlek som finns där och passar in i min "drömvärld" som egentligen är ganska vanlig men jag har inte varit där än men tror och hoppas att den dagen kommer snart..

Varför har jag så lätt att fastna för "fel killar"?

Jag fattar det inte men en av mina vänner tror att det för att jag är så snäll,omtänksam och hjälpande och tror på något sätt att jag vill hjälpa den jag träffar.

Kan vara så men det är inte den tanken,känsla jag har när jag träffar någon men det kan ju vara något undermedvetet i mig...

Behöver nog finna mig själv på alla plan innan jag träffar någon.

Jag vill inte träffa massa killar utan jag vill träffa rätt och har ingen panik utan bara trist att vara själv!

Tror på mig själv och mina styrkor även om de ibland sitter bakom någon slags mur.

Jag saknar mig själv på nått konstigt sätt och genom min attackfas så ska jag hitta tillbaka till mig själv!

Inte idag men en dag i sänder går jag på min nya väg..

Min nya väg att finna mig själv igen!

NamasteCecilia

Som sagt ny dag och nya möjligheter...

Vaknade nu på morgonen och kände behov att smsa honom...varför?

Jo en sak vet jag och det är att jag saknar smsen som var mysiga och hans beröring.

Kanske det egentligen inte är just HAN men beröringen,längtan och saknaden av någon som längtar på samma sätt som mig...

Jag känner en frustation att tänka som jag gör, för jag vet att det egentligen är "fel" tankar.

Som mina närmsta vänner säger - Du hittar någon bättre, som är värd dig.

Men just nu skriker min längtan och mitt hjärta efter honom..

Tålamod finns i mitt liv men inte när det gäller till/för mig själv tyvärr.

Blir helt stopp när det gäller mig själv.

Hur fan ska jag klara mig ifrån att inte smsa honom idag?

Men ska försöka iaf, att ha tålamod med mig själv och låta bli att smsa...

Dumma jävla tankar...

Släpp honom, gå vidare och boosta dig själv...säger mina vänner.

Jag ska försöka jag lovar men en dag i taget...

NamasteCecilia

Hej

Cecilia är jag och är 32 år med tre barn som bor varannan vecka hos mig.

Jag är just nu så obalanserad och ville starta denna blogg för att finna mig själv och mina styrkor även fast det ibland blåser hårt.

Vilket det ofta kan göra,tyvärr.

Jag har många styrkor tycker jag själv.

Jag är snäll,omtänksam, lösningsfokuserad,glädjespridare,varmhjärtad bl.a

Men tillåter ganska snabbt att nån ruckar på min inre tro på mig själv, är inte tillräckligt stark än men hoppas att jag blir det snart!

Jag är en typisk känsloätare och tappar det mesta när min självkänsla ruckas på.

Jag hade tre möten med en kille som jag blev så otroligt attraherad av till det yttre men fick aldrig chansen att lära känna honom som person.

Han kände samma sak för mig,en stark attraktion och jag försökte verkligen öppna mig och visa vem jag var men allt blev så fel.

Det jag sa och gjorde blev för honom fel.

Jag har komplex för min kropp och har haft det i x antal år och ville berätta det för honom men det kunde han inte förstå eftersom att han såg något annat.

Jag ville visa att jag var en fin människa trots mitt yttre men det var aldrig tillräckligt.

Fick höra att jag var skum,konstig och massa hot om att han skulle åka hem om han inte fick röra mig mer m.m

Jag försökte få chansen att lära känna honom men alla frågor och alla funderingar tog han som påståenden istället för nyfikenhet.

Jag valde iaf att avsluta med honom för att jag tillät honom rucka på min inre tro.

Men just nu känner jag ändå en obalans, för skulle han ge mig en chans till så tror jag att jag skulle springa tillbaka men vill egentligen säga NEJ men just nu är jag inte tillräckligt stark,tyvärr men vet att styrkan kommer snart.

Jag är inte ensam, jag är otroligt omfamnad av mina fantastiska vänner som verkligen älskar mig,bryr sig om mig och finns ALLTID där för mig!

Och jag ska försöka landa i det!

Jag är fantastisk, NamasteCecilia<3